Problem eller möjlighet?

De senaste decennierna har befolkningarna i många länder blivit mer skeptiska till invandring, för att inte säga främlingsfientliga. De har dock inte historiskt röstat

på de mest högerextrema partierna som alltid har stått för en restriktiv invandringspolitik. Efter den så kallade flyktingkrisen på grund av bland annat kriget i Syrien är dock läget ett annat. I många länder, inklusive Sverige, har de främlingsfientliga partierna ökat stort. Detta har lett till att de övriga politiska partierna har ansett sig tvingade att anta flera punkter med udden riktad mot invandring eller integration. Detta gör de i hopp om att vinna tillbaka röster från de högerextrema partierna. Bakgrunden till Brexit är i mångt och mycket främlingsfientligheten.

USA och EU

Vi har idag en president i USA som vill bygga en mur mellan Mexiko och USA. Han kom till makten mycket på grund av befolkningens främlingsrädsla. En tidigare president uppmanade Sovjet att riva muren genom Berlin, och ytterligare en annan president har fördömt murbygget på Västbanken. I EU låter medlemsstaterna kallsinnigt flyktingar drunkna i Medelhavet. Man borde kunna angripa problemet från ett annat håll.

I USA finns idag cirka 55 miljoner människor från de latinamerikanska länderna. De bidrar starkt till USA;s växande ekonomi, samt till sina ursprungsländers ekonomi. Undersökningar antyder att om USA i stället för en mur skulle göra det lättare för immigranterna att komma in i landet, så skulle många återvända till sina ursprungsländer. Om de visste att det enkelt skulle gå att återvända till USA om behovet uppstod, skulle många tänka sig att återvända hem.

Europeiska Unionen kan svälja många miljoner flyktingar om länderna skulle fördela dem mellan sig på ett rättvist sätt. Under den så kallade flyktingkrisen var det främst tre länder som gav flyktingarna assistens. Tyskland, Nederländerna och Sverige tog en oproportionerligt stor del av flyktingarna medan en del andra länder knappt har tagit några. Om hela

Syriens befolkning före kriget, 23 miljoner, skulle komma till EU, skulle unionens befolkning öka med endast 4.5 procent. Det är inte någon allvarligt hög andel, inte något som borde leda till en kris. Tyvärr verkar inte EU-politikerna förmögna att komma överens om ett omfördelningssystem. Samtidigt går Grekland och Italien på knäna under trycket från flyktingarna och de hinner inte med att rädda folk från drunkningsdöden.

Invandringen behövs

I Europa nalkas en annan kris. Befolkningen åldras och det föds för få barn, det skulle alltså vara behövligt med några miljoner nya, unga invånare som kan arbeta och betala skatt. Samma sak i USA. Den icke-latinska delen av befolkningen är äldre än den latinska befolkningen. Alla dessa unga, arbetskraftiga immigranter behövs för att hålla hjulen snurrande. I Sverige har vi erfarenhet av arbetskraftsinvandring. Under de så kallade rekordåren kom det hit många arbetstagare från främst Finland och forna Jugoslavien. Alla dessa personer bidrog till att vårt välstånd ökade. Det finns även alla andra fördelar med invandringen som till exempel nya kulturmöten, nya maträtter och starkare relationer mellan länder. Protektionistiska krafter leder aldrig ett samhälle framåt.