Asylinvandring- dagens känsligaste ämne?

Som ett resultat av den ostabila situationen i Syrien har flera miljoner människor tvingats fly från sina hem. Vågen av flyktingar som tagit sig till Europa är det nog ingen som missat, men uppfattningen om detta varierar markant. En del ställer sig väldigt positivt till asylinvandringen, medan andra är mer skeptiska. Eftersom det dessutom handlar om människor med en annan kulturell och religiös bakgrund kan ämnet kännas ännu mer känsligt att diskutera. Hur ska man då tolka asylinvandringen?

Få av oss som lever i Sverige kan föreställa oss den terror som många människor upplever världen över. Att se krig och allt vad det innebär är ingen trevlig syn, och därför är det inte heller konstigt att människor flyr från en sådan miljö. Även om det finns mycket som skiljer oss från varandra, så har vi alla trots allt samma grundläggande instinkter, bl.a. att skydda våra barn från faror. Att fly till ett nytt land innebär ytterligare en risk, och lyckas man ta sig fram till ett land som Sverige uppstår andra svårigheter. Många drömmer om en ny start; om möjligheten att bli lärare, ingenjör eller tandläkare i städer som Stockholm eller Göteborg där det finns många möjligheter. Däremot kan det givetvis vara svårt att koncentrera sig på att studera svenska och söka jobb när man vet att föräldrarna befinner sig i Syrien.

Samtidigt finns det en del människor som undrar hur den här invandringen kommer att påverka dynamiken i landet. Man tänker kanske på att det råder bostadsbrist på många orter, att sjukvården har alltför långa köer, och att många pensionärer bara har ett par hundralappar kvar att leva på när räkningarna är betalda. Samtidigt ökar asylinvandringen till Sverige. ”Om jag har en lägenhet med 3 sovrum, hur ska jag då kunna adoptera 10 barn?” tänker en del. Tyvärr finns det människor som har fördomar mot andra bara för att de har en annan bakgrund, men de allra flesta vill trots allt hjälpa dem som söker skydd- de undrar bara på vilket sätt detta görs bäst.

Något som hänt i Sverige på senare tid är att många inte riktigt vågar prata om asylinvandringen. Man är rädd att bli kallad naiv hippie, eller raka motsatsen, dvs rasist. Genom att undvika ämnet kan vi däremot inte hitta den optimala lösningen för landet. Det är oerhört viktigt att vi kan få uttrycka våra åsikter, men precis lika viktigt att vi gör detta på ett vettigt sätt, med respekt och känslighet för andras perspektiv. Logik, öppenhet och diplomati räcker långt!